Jag vet inte vad jag ska skriva... har inget särskilt att berätta och ingen ork till att formulera det på något vettigt sätt istället för att de ska låta som en treåring som har skrivit det. Imorgon är det körkortsteori, sedan ska jag plugga till svenska nationella. Det är väl dags för det nu kanske.

Jag saknar min pojke också. Känns tungt att han ska jobba borta ett år och bara komma hem på helgerna. Jag är van att han jämt är här, och att hitta något annat att göra för att fördriva tiden är inte alltid det lättaste. Tur att jag har vänner då, men det känns ändå väldigt tomt, som om det fattas en bit och man blir rastlös. Abstinens?

Jag känner mig iaf väldigt kry och fräsch med mitt nya, nyttiga jag. Har inte ångest över något särskilt och gör allt jag ska. Dessutom har jag tydligen blivit världens tråkigaste som hellre tar det lugnt än att vara ute och röja hela helgerna och konstigt nog trivs jag oändligt bra med det. Börjar väl kanske inse att det är helt onödigt att dricka sig onykter då det ändå inte tjänar något till, och särskilt roligt är det ju inte heller, absolut inte här i Storuman. Jag vill nog inte bo kvar här så länge till, rätt skönt också att pojken inte heller vill det och också börjar inse att det finns mycket bättre, annars har det alltid varit de ständiga kriget om att bo kvar eller inte...

Gävle, Sandviken, Uppsala efter pappas födelsedag den 1 maj? Lutar åt det hållet, skönt att slippa Storuman ett tag.