Jag satt och pratade om utlandsresor med en vän häromdagen och drömde mig bort i världens alla länder. Plötsligt läste han högt ur en reklamannons:

- "Åk billigt till östafrika, hmmm jaa.. ligger inte östafrika i Australien?"

Plask föll jag ner på jorden igen och övervägde för tillfället att byta till ett smartare umgänge som åtminstone kan sin geografi. Jag börjar förstå varför jag ibland känner mig så smart i jämförelse med mitt sällskap.

Idag vaknade jag lagom tidigt till jobbet. Jobbade. Efter jobbet umgicks jag med Hampus i vanlig ordning. Jag älskar att han är min vän. Vi har alltid så kul tillsammans. Idag körde vi runt och tittade på himlen från olika ställen i stora Storuman. Vi faschinerades över de olika färgerna och hur molnen omformade sig efter varje regnskur. När vi sedan fick syn på regnbågen ville båda fälla en tår över dess vackra färger. Jag är så lycklig. Har alltid velat ha en gaykompis. Dock är jag rätt säker på Hampus läggning, vilket är straight, men man kan alltid drömma.

Och på tal om annat såg jag bio igår, Ice Age 3.
Bästa citatet i filmen:

Djur nr 1: Vad är det som låter?
Djur nr 2: Det är blåsten som talar
Djur nr 1: Men vad säger den då?
Djur nr 2: Jag vet inte, jag är inte blåst.

Låter som något Hampus skulle säga i verkliga livet. Han och ordvitsar är ett faktum.

Nu ett tag har det varit fullspäckat med nyheter som kanske inte riktigt är så märkvärda nyheter på VK. Jag funderar på om det är sommarvikarierna som prioriterar annorlunda eller kanske bara är ren nyhetstorka? Tycker hur som helst att nästa gång de anställer sommarvikarie kan de kontrollera om personen i fråga har dyslexi eller inte. Många artiklar jag läst har stavfel som t.om kungen skulle kunna upptäcka.

Vädret är värdelöst. Det har regnat hela natten och morgonen så i vanliga fall hade man känt sig dyster och omotiverad men tvärtom som jag är känner jag med glad, nytänkande, kreativ och pigg. Har sovit som en tok de 2 lediga dagarna och det behövdes nog. Önskar jag hade pengar så man kunde tanka bilen och åka nånstans och fota lite.

Jag tänkte bara säga till världen att idag hoppas jag på en bra dag.
Nu ska jag nog beställa hårddisken jag skulle få för mor å far (:

Kroppen känns tung, andetagen känns tunga, tankarna... ja allt är rätt tungt.
Jag går genom dagarna i förvirrat läge och funderar på var glädjen och skratten tog vägen.
Trött på den tunga känslan och trycket på bröstet. Tankarna dras som en magnet, gång på gång till samma sak och jag vet inte hur jag ska betee mig. Inställd på ett standard-läge för att kunna smälta in i mängden. Inte uttrycka känslor eller tankar och förtränga... så som jag alltid gjort. Varför fungerar det inte denna gång?

Sorg är en ensamhet. Sorg är min ensamhet.
Förbannad över denna ensamhet söker jag mig vidare, ropar efter hjälp. Ropen förvandlas till viskningar som kvävs innan de ens kommit ut. Jag måste omvärdera, hjälpa mig själv, tänka om allt men aldrig glömma. Minst sagt måste jag sluta skriva så förvirrande. Jag förstår mig inte själv.

Idag har tankarna rusat på allt och ingenting. Jag har bestämt att jag inte vill bo kvar här. Här finns inget att bo kvar för. Jag känner nästan ingen här längre och mindre då alla flyttar till hösten. Storuman har inget mer att ge och jag har inget att ge Storuman. Det är dags med nya tag. Det går inte att vandra runt och vara illamåendes över att göra nåt man mest otrivs med dag in och dag ut. Jag hatar att det är ett ekonomiskt problem men nångång måste man ta intiativet. Vart ska jag? Vad ska jag göra? Hur ska jag få det att gå runt?

Var som helst, men inte här.