Jag är slö. Speciellt idag är jag slö. Men slöfaktorn är ändå inte i toppen ännu eftersom jag faktiskt gick längst bort i Storuman till Stensele. En bit mat tog jag också efter vägen. Men nu är jag slö.

Jag funderar på att städa mitt rum. Vika ihop alla rena kläder som ligger på golvet innan de måste tvättas igen. Vika ihop alla Robins kläder och lägga dem någon annanstans kanske jag nångång får plats med mina egna i garderoben. Men jag vet inte riktigt om jag vill det ännu. Flera gånger har vi städat ur hans lägenhet från mina saker, men rätt som det är är allt tillbaks på ordinarie plats. Men jag behöver min plats i min garderob, än hur jobbigt det känns. Men mest av allt skulle jag nog behöva en kram. Men idag känns det bra. Idag när jag vaknade kring 14:30 av att Krilles mamma skrek "Kriiilllleeeee, vaknaaa, du ska till frissan om en halvtimme" så var alla dåliga känslor borta. Ärligt tror jag att de försvann kring kl 00.00 igårkväll. Det var som att gå in i en vägg, och efter det kändes allt bra. Den där väggen behövdes nog.

Häromdagen lekte jag med dressing, tills jag insåg att det ungefär ser ut som min spya efter en flaska tequila och jäger men med konsistens som pure fett. Daller daller daller, pflask (vibrationer 10 minuter efter beröring). Det var en riktig upplevelse. Om jag någonsin kommer att se dressing som en bra grej i framtiden? Tveksamt!

Jag har börjat äcklas av skräpmat. Kanske inte bara just börjat med tanke på att det har pågått väldigt länge. Jag gillar inte skräpmat längre, men ändå äter jag det som om det vore godis (dock äter jag aldrig godis men förstå vad jag försöker säga). När jag var i Stockholm i en vecka åt vi ute varje dag trots mina tappra försök att svälja i mig husmanskost istället för inoljad potatis och hamburgare med fet dressing i. Fruktansvärt onödigt, och dyrt. Och mina ständiga behov av McDonalds gjorde inte saken bättre. Jag älskar McDonalds, eller rättare sagt, älskade. När jag hade min QP Cheesmeny i handen var det som att sväva på moln. Ett lyckorus. Underbart. Men efter att ha dränkts in i allt flott och tagit en riktigt tankeställare. Vafaan? Spy idiot, spy.
Jag är inte rädd för att bli fet, nej nej, det är bara tanken av allt fett som dräller i maten som äcklar mig.  Varför, varför, varför och åter igen varför ska man egentligen döda sig själv genom att välja den äckliga feta hamburgaren framför den goda nyttiga salladen?
Är det egentligen inte lite i jämförelse med cigaretter? De tar död på en, ger en cancer och flera biverkningar. Ändå går folk runt med cancerpinnarna ungefär lika mycket som folk går runt med en 150 grams ost/baconburgare. Suck!

Det irriterar mig ibland när en överviktig familj beställer ett extra stort skrovmål med plusplus till var person (inget undantag till de 10 åriga pojkarna som knappt når upp till bänken). Varför det irriterar mig kan ni nog lista ut själva.


Jag vet inte vad jag försöker komma fram till.
Kanske har jag bara tråkigt?

Hur som helst. Nu är det slutlekt med skräpmat. Husmanskost, here I come...