Ja just nu har jag matriell-lycka. Datorn fungerar utmärkt och är sjukt snygg. Jag gillart, mycket mycket! Tack pappa (:
Funderar bara hur jag ska få över alla saker från den gamla datorn till denna. Känns som att det kommer att ta evigheter. Men det är de värt. Datorn är underbar och klockren. Ska man vara riktigt olydig och installera Mac OS X på den? Hm..

En sak till. Jag är fett impad på killen som gjort denna trailer. Grejen är att han har tagit filmklipp från olika filmer och fått ihop det till en mycket trovärdig film. Och fanns den på riktigt hade jag utan tvekat sett den.

Bli imponerad, inspierad och njut!



Grymt duktig redigerare!

Igår åt jag och Robin pizza innan vi åkte till min bror som bor sju mil härifrån. Anledningen till att vi skulle dit var att hela familjen skulle vara samlad på ett och samma ställe och jag såväl som min bror skulle välja ut en ny dator åt mig eftersom jag är i desperat behov av en ny. Allt gick suveränt och vi kom bra överrens. Jag blev lagomt snopen över att vi inte bråkade en enda gång, vilket är yttest ovanligt. Dator verkar suveränt och är nu beställd. Såhär ser den ut: http://vaio.sony.se/view/ShowProduct.action?product=VGN-FW21E&site=voe_sv_SE_cons&category=VN+FW+Series&assetid=1218032875634

Ibland undrar man om de finns längre länkar...

Hur som helst. Det var inte det jag tänkte säga.
Back to pizzan. Jag var snorig och sjuk som resten av veckan och var tvungen att springa på toa med jämna mellanrum för att snyta mig och inte nysa över hela resturangen så alla slapp gå hem med onda basiller.
Tönten som jag är började jag prata om politik när vi väl fått pizzorna och Robin var ungefär lika uttråkad som vanligt.

Jag: Ehm, jaja, men om du skulle vara diktator, hur skulle du styra landet? Du får göra hur du vill.
Robin: Jaa.. först och främst skulle jag ta bort skatten från alla skattefria bilar.

Jag tyckte han var söt, och det lät i näst högsta grad mycket roligt. Ibland klämmer han ur sig rätt underliga saker. Som inatt måste han varit hungrig, för han pratade nånting om att han kunde känna hur det luktade mat och att den snart var färdig, medan han sov.

Vi har inte lagat mat i lägenheten på över en vecka.

Helgen har jag i största del spenderat hos Evelina i Norrdal, ett ställe som inte ens syns på kartan med tät skog som väggar runt byn. Det var längesedan vi umgicks och för ovanlighetens skull sov jag över där en natt. Evelina och jag har varit vänner sedan tidernas begynnelse och hon har vid upprepande tillfällen sovit hos mig så många gånger att jag tappat räkningen, men aldrig har jag sovit hos henne. Men hårda regler gäller det i hennes säng. Den är tämligen mjuk, vilket säkerligen beror på att den är trasig i mitten. Man får helt enkelt vänja sig vid tanken att röven är så fet så sängen nästan nuddar backen, eller att det är ett stort hål just där. Vad som orsakat hålet vågar jag inte spekulera så mycket i.

Som vanligt efter att Evelina ätit middag med hennes föräldrar så reste hon sig upp efter sista tuggan. Sedan gick hon till toaletten som inte är så långt från matbordet. Efter en halv minut sprang hon ut och sedan till den andra toaletten på nedrevåningen.

Jag: Vart ska du?
Evelina: Bajsa.
Jag: Måste du gå ner för det?

Poff. Evelina hade redan hunnit ignorera mig och springa ner. Tydligen hade hon väldigt bråttom.

Annlouise (Evelinas mamma): Ja, hon är jätte noga med det där. Hon kan inte bajsa var som helst.
(Sedan nämnde någon av någon anledning något om bulimi. Kanske på tal om Evelinas toalettvanor?)
Jag: Egentligen bör man ju kunna vräka i sig vad som helst, hur mycket som helst, eftersom det ändå kommer upp igen
när är man spyr direkt efteråt.

Vi började fundera lite kring bullemi då Annlouise kom med en söt, självsäker bekännelse.
- Ja, jag har också bulimi, fast jag spyr inte.

Det tog ca 2 sekunder innan jag förstod vad hon menade, och brast sedan i skratt.

Hej.
Idag är det den självupptagne-ego-Kikki som skriver inlägg.
Den vanliga-äppelpajsätar-Kikki är inlåst i garderoben.
____

Idag vaknade jag av en burrande telefon brevid sängen. Det var Emelie som ringde och tänkte med flåsande röst berätta att hon snart var framme vid lägenheten och undrade om varm oboyen jag lovade att jag skulle göra iordning var färdig. "F*****n, j****vla, s****tans, h***lvete", tänkte jag men försökte väcka mig själv genom att stirra upp i taket och tänka "Glada tankar Christina, glada tankar". Till slut tog jag mig upp muttrande om att man aldrig får sova här i livet.

Jag gjorde iordning te, som fick ersätta den varma oboyen. Varmt som varmt, eller hur? Sedan började vi planera projektet, vilket jag är mycket taggad till. Senare gick vi en extra sväng till matsalen, där det bjöds på något potatisliknande och korv. I en enda röra utan sås. Mums! Eller inte.

Sedan blev jag glad när Anna sprang och kramade mig såfort jag slog upp dörrarna till hennes frisörsalong. Jag gjorde kaffe i väntan på att hon skulle bli färdig med hennes kund. Sedan snackade vi skit.

När jag kom hem tänkte jag uppdatera bloggen med en bild som skulle visa att min osynliga solbränna fortfarande existerar lite. Och med tanke på mitt klädval imorse passade det utmärkt, eftersom man alltid ser brunare ut i vitt.
Jag laddade nyss upp bilden i datorn och trillade nästan av stolen. Till min stora förvåning måste jag säga att jag är lik Angelina Jolie, men det är bara på två grejer det felar, jag har inte de stora jordgubbs-ätar-läpparna som hon har och hon är snygg. Nästa jul ska jag önska mig hennes utseende.

Dock syns det mer ut som att jag snubblat över en hink med svart,vit,brun färg som lagt sig endast på huden och bakgrunden på bilden...


Och för att verka lite extra seriös så lägger jag upp tre andra bilder på mig som jag blev rätt nöjd med.



Hollywood, here I come!

På tal om Emmy så fick vi en impuls att åka till Norge för att hälsa på henne och Daniel. Vi fixade diesel och började våran resa med bara en kisspaus. Till våran förvåning blev det slaskigare och slaskigare för varje mil vi körde. Tillslut var det skridsko-före på bilvägen. Jag trodde att det var så att ju högre man kom, desto kallare var det, men icket. När vi sedan passerade gränsen välkomnades vi med ett högljutt stenskott, regn och ännu mer slask. Perfekt!

Väl framme i Mo i Rana träffade vi Emmy och Daniel. Daniel bor med gångavstånd till sitt jobb (ca 15 meter), så han kan dessvärre inte skylla på trafiken om han skulle försova sig, och sannorlikheten att han får någon milersättning är minst sagt låg.

Det var blåsigt och kaotisk regn under hela natten, och när vi vaknade på morgonen var det mycket lite snö och mycker mer halka. Jag hade faktiskt förväntat mig att det skulle vara mer snö där och mindre halka men tänk så fel man kan ha.

Det var i alla fall både kul och mysigt att träffa dem. Dock blev hemresan ännu slaskigare och regnigare än ditresan.



Hej hopp, imorgon är det varm choklad som gäller.