Jag har visst haft lite svårt att sova de senaste nätterna och förvånade mig själv genom att somna kl 1 denna natt. Visserligen vaknade jag kl 06.30 så det blev ändå inte tillräckligt många timmar, men att man sov under natten var rätt ovanligt.

På tal om annat så var det happy birthday to me i lördags. Det är rätt trist att fylla år på midsommar då alla är askalas i Pauträsk och jag är tråkigaste människan i världen som stannar hemma. Jag menar, varför ska man göra nåt kul den enda helgen man är ledig i sommar, då det är midsommar och man dessutom fyller år? Jag tyckte det var skönt att ta det lugnt, dessutom jobbade alla jag helst ville vara med och som det känns nu vill jag inte hänga med massa randoms och låtsasskratta.

Men lördagen var iaf trevlig då jag och Hampus köpte lite grillat, vandrade hem till hans pappa och insåg bittert att han inte ens ägde en grill. Stefan, Hampes pappa, var så jätte trevlig och cyklade till nån granne och frågade om vi fick låna deras. Självklart gick det bra och grillpartyt var på gång. Sedan dukade vi upp fint på gräsmattan och hade en liten picknick med bara jag och Hampus, det var mysigt. Annars hände väl inte särskilt mycket. Lugnt och skönt tycker jag. Inte direkt att det blir så mycket ståhej när man bara fyller 19 så jag är nöjd.

Förresten, är det nån som är grym på externa hårddiskar kan den ju höjta till.

Ha det bra alla karamellkamrater

Jag har aldrig vågat känna efter, eller vågat inse vad som egentligen hänt och vågar fortfarande inte. Rädslan över att totalt bryta ihop då jag väl inser finns hela tiden och jag klarar inte av att acceptera. Jag saknar henne så inga ord kan beskriva och jag tänker på henne hela tiden. Hon var den finaste vän jag hade och jag kunde dela allt med henne så som hela mitt liv. Det finns miljoner med minnen och jag hatar tanken på att det aldrig kommer att bli fler. Har så mycket att säga, så mycket saker som hänt som jag vill berätta för henne och jag längtar efter att få höra hur söt men dum i huvet jag är av bara henne. Hon var mitt ljus under alla mörka tider och fanns alltid där. Vår vänskap var så annorlunda och unik. Vi passade så bra ihop och aldrig nånsin kommer jag få en vän jag älskar så högt som henne. Det fanns bara en som hon, en som skillde sig så mycket från mängden och jag är otroligt glad över att få ha henne som allra bästa vän. Utan alla år med henne hade jag aldrig varit den jag är idag och det har jag henne att tacka för.

Varje dag blir jobbigare och jobbigare och varje natt blir mer sömnlös. Jag längtar så mycket efter att ha henne här brevid, som tröstar en vid alla svåra stunder. Jag saknar att hålla hennes hand när vi sover och peta henne i näsan. Jag saknar att hon oförutsägbart ringde då hon körde till Sorsele till Ida-Lisa och jag saknar så fruktansvärt alla däckskrik utanför huset då jag tänkte "jahapp, nu är Evelina här" och hur vi kunde skratta åt folk på ett sätt som bara jag och hon kunde, alla låtar vi lyssnade på och hittade på egna, pizzorna vi köpte och åt vid bryggan nere i Stensele och sjöng "Min blåa båt.:.", någon som bet och slickade på mina tår, skar upp torrkött åt mig för jag aldrig dög till det själv, berätta skvaller och vilka vi träffat och vad vi gjort, timtals pratande i telefonen då det gick åt ungefär 500 kr i veckan bara för att vi aldrig kunde vara utan varann. Vi gick igenom både ljusa och mörka stunder tillsammans och höll alltid ihop. Vafaan skulle hon försvinna nu för? Hon har ju så mycket kvar att ge.

Många tankar går till Ann-Louise, Peder och Iz som jag inte har ständig kontakt med. Evelina var den finaste människan i denna värld och vi är alla tacksam över all tid vi fått med henne.

Jag saknar bara henne så fruktansvärt...

Nu är studenten tagen och jobbet börjar imorgon kl 13.00
Jag hade en fruktansvärt trevlig studentkväll med massa trevliga människor och önskar att folk snart kan lägga upp lite bilder så man får se vad fan man egentligen sysslade med, om man nu vill se det?
Antar att det är nu livet börjar och jag vill satsa på att göra nåt kul i år, nu medan man kan menar jag. Man är ju bara ung och dum en gång, för sedan blir man ju gammal och dum och det kanske är värre?

Och åter igen säger jag att jag ska uppdatera min blogg lite oftare, men just då jag började med det så hände en tråkig sak, så jag blev rätt tom, och är fortfarande väldigt tom. Full rulle helst hela tiden så man slipper fundera massa. Så jag har bara haft mindre lust att skriva om skojiga saker på bloggen, det känns lite fel. Ledsen om jag uppfattas tråkig och obrydd, men så är inte fallet. Vimsig och förvirrad kanske, eftersom jag knappt kan skriva så folk förstår och låter som 12 år igen.

Förresten fyller jag år på lördag. För de som tänkt köpa en liten present till mig så har jag min önskelista här nedan, följer man inte den kan man lika gärna skita i att köpa något, men jag har inte så stora krav.

- Australienresa
- Stor kista fylld med pengar
- Liten kista fylld med pengar
- Mustang (bilen alltså, är inte redo för något levande djur ännu)
- Extern hårddisk på några hundra gb, snabb ska den också vara.
- Parfym som dessutom ska lukta gott
- Ny mobiltelefon
- Kläder såklart
- Resa någon annanstans än Australien
- Lägenhet med gratis hyra i minst ett år
- Ny tandborste (lyxigare modellen)
- Mitt rum städat
- Helkropps massage av någon snygg kille, minst 1 timme
- Obegränsat med pengar på telefonen
- Någon mirakelkur så jag slipper myggbett under hela sommaren
- Vara ledig på Storumandagarna

Välj något av alternativen, men helst allihop.

Oj, det finns så mycket jag vill säga men inget kommer ut.
Det finns så mycket jag vill skriva men får total blackout innan jag ens börjat.
Går igenom dagarna med ett ständigt tryck på bröstet. Det går inte en minut utan att tankarna drivs iväg och jag glömmer omvärlden och bara tänker på en om samma person, ett och samma leende men miljontals minnen.
Jag saknar så det gör ont. När jag andas går det tungt. Det finns så mycket vi gjorde som jag skulle vilja göra om, som ekar i huvudet men aldrig tynar bort. Jag har inte förstått ännu men känner tomheten och saknaden, den är oändlig.

En allra bästa vän som bara en dag försvinner...
Jag har aldrig mått så bra som med henne, eller haft så kul med någon som med henne. Hon var den vän som betydde mest in i det sista och jag kan bara inte förstå.