"Hem ljuva hem" brukar man kalla det, men för tillfället kan jag inte hålla med. Huset och familjen är definitivt inget fel på, synd bara att den befinner sig på helt fel plats. Jag skulle inte tacka nej för att placera det på något annat ställe, lite sådär ett dussintal mil söderut.
Ärligt talat känner jag mig inte alls hemma här. Det är mörkt och kallt här. För att överdriva kan man nästan känna kylan krypa in längst ben och märg.
Jag, som flera andra, anser att möjligheterna är få här jag bor. Jag kan uppriktigt sagt inte se mig själv vara kvar här i framtiden. Kan för övrigt inte alls förstå de som vill bo kvar och jobba på Ica. Men som sagt, alla är olika...

Praktiken är helt slut nu. Sista stället vi var på var genomtråkigt. Journalistik är absolut inte min grej och det kändes helt och hållet som att stället var beroende av praktikanter som skulle sköta deras skitjobb. Både jag och min arbetskompis vantrivdes där.

Sedan var jag som sagt ledig från den halvlidande APU-platsen och begav mig till Gävle för att följa Robin på rättegång. Det gick helt okej där. Den tilltalade såg inte alls ut som förväntat. Han hade med sig två av sina vänner, ett vittne och sin far. Medan Robin berättade allt som hände sneglade jag lite på den tilltalades vänner. En utav dem hånlog lite smått och den tilltalade kastade lite små blickar till honom som jag uppfattade betyda "vem bryr sig?". Pappan däremot knöt nävarna och hade gråten i halsen. När han sedan skulle säga några ord kunde man höra hans förtvivlan som trängde igenom stämbanden. Det gick inte att inte tycka synd om honom. Robins mormor och morfar har dessutom väldigt nära kontakt till honom och hade enorm förståelse för hur han måste känna sig. Han hade för övrigt tagit med sin son till polisförhören och möten som handlar om våld.
    Hur som helst var Robins målsägandebiträde och åklagare var suveräna.
Den tilltalade erkände och hade inte alls någon förklaring till händelsen. Man tycker ju att det bör finnas något motiv men inte den här gången. Han hade faktiskt ingen aning eftersom han egentligen inte haft något otalt mot Robin sedan tidigare, varken före eller efter den väldigt onödiga händelsen.
    På grund av hans unga ålder fick han en extrem ungdomsrabatt på domen. Hade han varit 18 hade han fått 1 ½ års fängelse, men nu var han bara 17 därav ett lindrigare straff. Men nu orkar jag inte skriva mer om det.

En kort sammanfattning av inlägget.
Jag vill helt enkelt bort från denna banala vardagen i den här ödeläggande byn.
Robins rättegång gick okej och min senaste praktikplats var inget att hurra för.

Godnatt!