Jag är en jävel på att åka runt, och jag uppriktat älskar det.
Jag tar varenda chans jag får till att åka vart fan som helst, bara det inte är någon annan skitby (forsvik, ånge, luleå osv), ja precis, ni läste rätt, luleå.
Först och främst kan man knappast ta sig fram utan att åka en oändligt lång omväg. Jag menar, bara att ta sig dit i tid var vi tvungna att åka 20 mil extra, som inte alls var skonsamt för det framsmygande sittsåret. Sedan, när vi väl var där så var det kallt, vi var hungriga och Tim missuppfattade busstidstabellen så vi var tvungna att vänta över en timme tills nästa buss.

Vilken stad som helst måste ju fatta att de ska hålla sig till den busstidstabell som Tim förstår.

Dagen därefter var vi och kollade på universitetet, som jag dock inte tänker klaga på. Sedan var vi tvugna att åka tillbaka till stan, vänta i timtal och sedan vara med om en bussresa som varit min drygaste bussresa hittills, och jag har åkt mycket buss. Och vart åkte vi då? JO, till Umeå, eftersom Luleå är ett skitställe där det inte ens går bussar närmast hållplats i Storuman.

Men att komma fram till Umeå var helt underbart. Kändes precis som hemma.
Dagen därpå åkte jag hem.

Jag vill tacka min pappa, robin, emelie, tim, jocke, min mobil, de som skrivit böckerna jag läste, de som gjort musiken jag lyssnade på och många fler för att de hjälpte mig klara av resan. TACK!