Helgen har jag i största del spenderat hos Evelina i Norrdal, ett ställe som inte ens syns på kartan med tät skog som väggar runt byn. Det var längesedan vi umgicks och för ovanlighetens skull sov jag över där en natt. Evelina och jag har varit vänner sedan tidernas begynnelse och hon har vid upprepande tillfällen sovit hos mig så många gånger att jag tappat räkningen, men aldrig har jag sovit hos henne. Men hårda regler gäller det i hennes säng. Den är tämligen mjuk, vilket säkerligen beror på att den är trasig i mitten. Man får helt enkelt vänja sig vid tanken att röven är så fet så sängen nästan nuddar backen, eller att det är ett stort hål just där. Vad som orsakat hålet vågar jag inte spekulera så mycket i.

Som vanligt efter att Evelina ätit middag med hennes föräldrar så reste hon sig upp efter sista tuggan. Sedan gick hon till toaletten som inte är så långt från matbordet. Efter en halv minut sprang hon ut och sedan till den andra toaletten på nedrevåningen.

Jag: Vart ska du?
Evelina: Bajsa.
Jag: Måste du gå ner för det?

Poff. Evelina hade redan hunnit ignorera mig och springa ner. Tydligen hade hon väldigt bråttom.

Annlouise (Evelinas mamma): Ja, hon är jätte noga med det där. Hon kan inte bajsa var som helst.
(Sedan nämnde någon av någon anledning något om bulimi. Kanske på tal om Evelinas toalettvanor?)
Jag: Egentligen bör man ju kunna vräka i sig vad som helst, hur mycket som helst, eftersom det ändå kommer upp igen
när är man spyr direkt efteråt.

Vi började fundera lite kring bullemi då Annlouise kom med en söt, självsäker bekännelse.
- Ja, jag har också bulimi, fast jag spyr inte.

Det tog ca 2 sekunder innan jag förstod vad hon menade, och brast sedan i skratt.