Jag tycks ha stora sömnsvårigheter. Nattjobbet raffsar upp både dygnsrytm och mattider. Så länge jag är så här ohälsosam kommer jag aldrig bli frisk. Nässprayen har blivit min mest kontaktade vän, medan de torra läpparna och skavsåren under nosen min mest avskyvärda. Jag antar att man inte klarar sig på en timmes sömn per natt i många dagar, när förkylningen är som värst och jag är helt säker på att den skulle vara puts väck om sömnen inte vore ett problem.

Därför ligger jag nu i sängen, frustrerad över min vakenhet.
Filosofisk och fundersam. Snart ett år sedan jag träffade bästaste E sist och jag gör fortfarande vad som helst för att få den kvällen ogjord. Hon finns fortfarande i tankarna, bokstavligt talat varje dag och jag saknar henne förjävla mycket. Alla behöver en vän, en allra bästa vän... som faktiskt var vårat motto också.

Katterna är i alla fall vakna och på fullt bushumör. Det är skönt med lite vaket sällskap.
Patrick har somnat för längesedan.

Yepp. Så ligger läget till.
Det är kul att dela med sig av sitt liv när det egentligen inte händer nånting.